but I'm still here

Jag finner inga ord.
Jag hade varit okej med mitt hjärtas Italien-resa, när jag ser att hon har lagt upp en bild på mig och skrivit typ två meningar.
Två meningar var allt för att det skulle rivas upp igen.
Fyfan vad jag saknar henne redan.
17 dagar kvar.
Bara 17 dagar.
Men vet ni vad?
Det är 17 dagar för mycket.

Jag kan inte leva utan denna människa.
Jag fungerar inte. Jag vill inte fungera.
Jag är sjukt löljig, jag vet det, men jag kan inte.
Jag vill inte vara utan henne längre nu.

Har ni någonsin älskat någon så mycket att du faktiskt hade gett en arm för den personen? Jag hade givit mer än det. Jag hade gett hela mitt liv.
She really means the world to me.

Jag är ingenting utan denna människa.

Josefine, förhelvete, kom hem nu! :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0