a life less frightening
Sitter bredvid Josefine i datorsalen, vi har just nu rast från Multimedian tack och lov...
Jag vet inte vad jag ska skriva, det finns inte så mycket att säga mer än att jag fortfarande inte mår helt hundra och jag borde egentligen inte skriva då. Vill inte förpesta mina läsare alldeles för mycket.
Jag har alldeles för många kompisar som tar studenten om ett halvår och jag tar inte studenten förrän om ett och ett halvt år. Det gör mig ledsen, inte minst för att jag måste gå kvar i skolan i ett helt år till utan även för att många av mina kompisar försvinner från skolan. Det betyder ju automatiskt att jag blir en av de äldsta på skolan och mina älskade 92or börjar jobba. Massor med blandade känslor, jag vill nog inte ens sluta skolan egentligen. Just nu vill jag, just nu när jag har multimeda. Då vill man ju sluta skola rätt så omgående. Men nog om det!
Idag ska jag hem till Wahlgren, vi ska kolla på film och äta kladdkaka. Som att vi behöver det? Aah, lite. Om man är emo så behöver man faktiskt sådant.
Nu gick MensJosse ifrån lektionen, hon skulle hinna med en buss. Det gav mig lite ångest för jag har facebookat hela lektionen och det har hon med, men ingen annan har gjort det. Så nu är jag helt själv med att vara efter och det är ångest. Angst.
MEN nu jääävlar ska jag plugga satan. Lektion till tjugo över fyra. Win.
pussssi
/j
