I wanna know if you're coming home
Tja bloggN, idag är jag inte bakis men imorgon ska jag vara. Det var allt för den här gången, tjillevippen
The point is that you'll never miss me as much as I miss you.
Sitter via mobilen, känns konstigt att blogga såhär men ändå :)
Jag slutade vid tolv idag, för en lektion var inställd. Träffade på Linnea när jag skulle ta bussen och snackade med henne hela vägen hem. Det kändes jättebra för det var längesen det bara var hon och jag. När jag kom hem så gick jag och lade mig i soffan och somnade. Det var inte direkt min mening för sen sov jag till halv fem så nu lär jag aldrig somna inatt.
Mamma kom precis hem, maten jag gjort var klar för en timme sen så nu är den kall. Men det struntar jag i, för jag har redan ätit, haha :)
Nu är jag så himla uttråkad igen, men det finns inte så mycket att göra här i lilla Sjöbo. Jag bakade innan så jag funderar på att bjuda upp min pappa och min bror på kaka och kaffe. Får väl se hur det blir.
Jag äger nog världens tristaste blogg. Förlåt.
Puss
/j
a life less frightening
Sitter bredvid Josefine i datorsalen, vi har just nu rast från Multimedian tack och lov...
Jag vet inte vad jag ska skriva, det finns inte så mycket att säga mer än att jag fortfarande inte mår helt hundra och jag borde egentligen inte skriva då. Vill inte förpesta mina läsare alldeles för mycket.
Jag har alldeles för många kompisar som tar studenten om ett halvår och jag tar inte studenten förrän om ett och ett halvt år. Det gör mig ledsen, inte minst för att jag måste gå kvar i skolan i ett helt år till utan även för att många av mina kompisar försvinner från skolan. Det betyder ju automatiskt att jag blir en av de äldsta på skolan och mina älskade 92or börjar jobba. Massor med blandade känslor, jag vill nog inte ens sluta skolan egentligen. Just nu vill jag, just nu när jag har multimeda. Då vill man ju sluta skola rätt så omgående. Men nog om det!
Idag ska jag hem till Wahlgren, vi ska kolla på film och äta kladdkaka. Som att vi behöver det? Aah, lite. Om man är emo så behöver man faktiskt sådant.
Nu gick MensJosse ifrån lektionen, hon skulle hinna med en buss. Det gav mig lite ångest för jag har facebookat hela lektionen och det har hon med, men ingen annan har gjort det. Så nu är jag helt själv med att vara efter och det är ångest. Angst.
MEN nu jääävlar ska jag plugga satan. Lektion till tjugo över fyra. Win.
pussssi
/j
she'll never know your story like I do
Detta är sista inlägget på ett tag, jag lovar.
Jag ska sluta spamma och jag ska sluta klaga. Därför måste detta bli mitt sista inlägg på ett tag. Kan hända att det blir ett riktigt bra tag för att jag mår verkligen inte bra.
Jag vill bara klaga hela tiden, mitt liv är antagligen inte värre än någon annans, men jag orkar inte.
Jag har ångest över skolan och jag går inte ens i skola förrän nästa vecka. Jag har ångest över min nyår som egentligen inte blev förjävlig, men den blev det när jag fick reda på att mannen i mina drömmar antagligen hade sex med två andra personer på en kväll. Jag har världens minsta jävla rum som jag städade skiten ur idag, men sen kastade jag ett par strumpor på golver och då var det lika uppställt igen. Jag har egentligen världens bästa vänner men jag vill inte inse det. För jat vill klaga över allt för att jag vill att man ska tycka synd om mig. För det är det ju? Fast egentligen är det inte mer synd om mig än någon annan.
Detta inlägget kommer jag antagligen ångra rätt så snart. Typ senare idag. Men nu, klockan halv två, så känns det rätt bra att bara skriva allt.
Everythings slipping right out off my hands.
I'm out.
Jag ska sluta spamma och jag ska sluta klaga. Därför måste detta bli mitt sista inlägg på ett tag. Kan hända att det blir ett riktigt bra tag för att jag mår verkligen inte bra.
Jag vill bara klaga hela tiden, mitt liv är antagligen inte värre än någon annans, men jag orkar inte.
Jag har ångest över skolan och jag går inte ens i skola förrän nästa vecka. Jag har ångest över min nyår som egentligen inte blev förjävlig, men den blev det när jag fick reda på att mannen i mina drömmar antagligen hade sex med två andra personer på en kväll. Jag har världens minsta jävla rum som jag städade skiten ur idag, men sen kastade jag ett par strumpor på golver och då var det lika uppställt igen. Jag har egentligen världens bästa vänner men jag vill inte inse det. För jat vill klaga över allt för att jag vill att man ska tycka synd om mig. För det är det ju? Fast egentligen är det inte mer synd om mig än någon annan.
Detta inlägget kommer jag antagligen ångra rätt så snart. Typ senare idag. Men nu, klockan halv två, så känns det rätt bra att bara skriva allt.
Everythings slipping right out off my hands.
I'm out.
You made a rebel of a careless man's careful daughter
Det är så jobbigt att när jag väl börjat uppdatera min blogg så kommer jag på saker att skriva. Nya saker hela tiden.
Ibland kan det komma tjugo inlägg på en dag, ibland kommer det inte några alls. Oftast inga alls. Idag är en sån dag då jag kunde skrivit hur mycket som helst men inte gör det för att jag antar att ni, mina kära läsare, skulle bli uttråkade.
Min blogg går inte ut på någonting, är den egentligen onödig? Ibland undrar jag det. Men jag kan inte förmå mig att ta bort bloggstackaren heller för jag måste ju blogga. Jag vill att alla ska läsa, så att alla kan förstå mig, men det går inte så bra för mig. Det finns dagar då jag bara vill att en viss person ska läsa, men det är aldrig den personen som läser. Hör ni inte? Min blogg skriker: LÄS MIG. Hur kan man missa det?
Nej, nu sitter jag bara här och skriver en massa skit. Istället kunde jag försökt gå och lägga mig i tid, men jag vet inte. Känner inte för det heller. Kanske skulle gått en sväng? Nej, jag vill gärna behålla mina tår. Vad jag inte borde göra är att sitta här, skriva i min dumma blogg och lyssna på Taylor Swift.
(Ursäkta bloggen, jag älskar dig egentligen)
Antar att ni (varför i helskotta skriver jag "ni" hela tiden? som att mer än en person skulle läsa liksom) har insett att detta inlägget är helt onödigt. Precis som min blogg (ska jag skriva det en gång till eller?)
Hejhopp, jag är hopplöst förälskad och nu ska jag sluta skriva. Tack för mig.
/J
Ibland kan det komma tjugo inlägg på en dag, ibland kommer det inte några alls. Oftast inga alls. Idag är en sån dag då jag kunde skrivit hur mycket som helst men inte gör det för att jag antar att ni, mina kära läsare, skulle bli uttråkade.
Min blogg går inte ut på någonting, är den egentligen onödig? Ibland undrar jag det. Men jag kan inte förmå mig att ta bort bloggstackaren heller för jag måste ju blogga. Jag vill att alla ska läsa, så att alla kan förstå mig, men det går inte så bra för mig. Det finns dagar då jag bara vill att en viss person ska läsa, men det är aldrig den personen som läser. Hör ni inte? Min blogg skriker: LÄS MIG. Hur kan man missa det?
Nej, nu sitter jag bara här och skriver en massa skit. Istället kunde jag försökt gå och lägga mig i tid, men jag vet inte. Känner inte för det heller. Kanske skulle gått en sväng? Nej, jag vill gärna behålla mina tår. Vad jag inte borde göra är att sitta här, skriva i min dumma blogg och lyssna på Taylor Swift.
(Ursäkta bloggen, jag älskar dig egentligen)
Antar att ni (varför i helskotta skriver jag "ni" hela tiden? som att mer än en person skulle läsa liksom) har insett att detta inlägget är helt onödigt. Precis som min blogg (ska jag skriva det en gång till eller?)
Hejhopp, jag är hopplöst förälskad och nu ska jag sluta skriva. Tack för mig.
/J
Champagne's for celebrating, I'll have a Martini.
Har verkligen varit den sämsta bloggerskan nu men jag har inte taggat eller peppat till någonting den senaste tiden och om ni skulle läst om min "emo"-het hela tiden så hade ni tröttnat.
Hur som helst så är det 2011 nu, känns som vanligt men det är ändå rätt nytt. Det har ju aldrig varit 2011 förr! Känns konstigt på tungan, 2011. Jag som precis vant mig vid att säga/skriva 2010.
Nyåren blev väl så lyckad som den kunde bli, den började bra och slutade bra men mitt i allt kunde den varit bättre. Men så tycker man ju alltid. Fast detta är tredje året på rad som min nyår är mer eller mindre "misslyckad", eller vad man ska säga. Det har inte blivit som det skulle, kan man säga.
Har gått och kärat ner mig lite för mycket den senaste tiden, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det dock.
Älskar ju livet, ehheehheehhehe. Fast nej.
Mina nyårslöften är hemliga, den enda som folk kan få veta är att jag ska sluta bita på naglarna!
HERREGUD.
Varför har jag inte slutat äään????????
De andra är hemliga, mest för min egen skull. Jag lär ju inte göra någon annan besviken än mig själv.
Haha, märker ni att jag fortfarande är emo? Jag är en riktig bitterfitta kan man lätt påstå, utan att överdriva. Helvete vad bitter jag är. Men även besviken, förtvivlad, rädd och förtjust.
Besviken på mig själv mest.
Förtvivlad över var jag bor och hur jag beter mig.
Rädd för vad han egentligen tycker.
Förtjust i Sjöbos finaste pojk.
Det är så jag lever. That's how I roll.
Ibland önskar jag att jag var en myra. Deras liv verkar så okomplicerade. Dem bär saker de egentligen inte borde orka bära. Bär det med stolthet, till och med. Bär dem någonsin på hjärtesorg? Nej, jag tror inte det. Jag vill nog vara en myra. Deras liv är så lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Ibland undrar jag hur allt hade sett ut om jag bara levt senare. Ibland tänker jag att om jag dör, kommer jag få liv som en ny människa då? Har jag redan blivit en nu människa? Var jag en man i mitt förra liv? Var jag rik och hade fina barn? Bodde jag på gatan och jobbade där också? I mitt nästan liv vill jag bli en myra. Deras liv är lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett tag till men jag känner att allt jag skriver är för tomma öron. Eller ja, ögon blir det ju. Emoheten väller över för tillfället också, känner mig så jävla omogen som sitter här och skriver sönder min blogg.
Nu är det 2011. Välkommen.
/J
Hur som helst så är det 2011 nu, känns som vanligt men det är ändå rätt nytt. Det har ju aldrig varit 2011 förr! Känns konstigt på tungan, 2011. Jag som precis vant mig vid att säga/skriva 2010.
Nyåren blev väl så lyckad som den kunde bli, den började bra och slutade bra men mitt i allt kunde den varit bättre. Men så tycker man ju alltid. Fast detta är tredje året på rad som min nyår är mer eller mindre "misslyckad", eller vad man ska säga. Det har inte blivit som det skulle, kan man säga.
Har gått och kärat ner mig lite för mycket den senaste tiden, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det dock.
Älskar ju livet, ehheehheehhehe. Fast nej.
Mina nyårslöften är hemliga, den enda som folk kan få veta är att jag ska sluta bita på naglarna!
HERREGUD.
Varför har jag inte slutat äään????????
De andra är hemliga, mest för min egen skull. Jag lär ju inte göra någon annan besviken än mig själv.
Haha, märker ni att jag fortfarande är emo? Jag är en riktig bitterfitta kan man lätt påstå, utan att överdriva. Helvete vad bitter jag är. Men även besviken, förtvivlad, rädd och förtjust.
Besviken på mig själv mest.
Förtvivlad över var jag bor och hur jag beter mig.
Rädd för vad han egentligen tycker.
Förtjust i Sjöbos finaste pojk.
Det är så jag lever. That's how I roll.
Ibland önskar jag att jag var en myra. Deras liv verkar så okomplicerade. Dem bär saker de egentligen inte borde orka bära. Bär det med stolthet, till och med. Bär dem någonsin på hjärtesorg? Nej, jag tror inte det. Jag vill nog vara en myra. Deras liv är så lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Ibland undrar jag hur allt hade sett ut om jag bara levt senare. Ibland tänker jag att om jag dör, kommer jag få liv som en ny människa då? Har jag redan blivit en nu människa? Var jag en man i mitt förra liv? Var jag rik och hade fina barn? Bodde jag på gatan och jobbade där också? I mitt nästan liv vill jag bli en myra. Deras liv är lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett tag till men jag känner att allt jag skriver är för tomma öron. Eller ja, ögon blir det ju. Emoheten väller över för tillfället också, känner mig så jävla omogen som sitter här och skriver sönder min blogg.
Nu är det 2011. Välkommen.
/J
