den 20nde augusti

GAMMALT INLÄGG:
Idag umgicks jag med Matilda. Hon började skolan idag, och det fick mig att tänka på Emanuels trasiga tegel. Nu börjar jag en ny skola, som inte alls är lika trygg och charmig, som aldrig kommer att vara så bra. Hela sommarlovet har gått åt till ingenting alls, varför har jag inte tänkt på detta innan? Klart kommer jag att hälsa på, men det kommer aldrig vara samma sak. Jag kommer aldrig att vara där samtidigt som alla andra från min klass, från min årskurs.
And truth be told I miss you!
Aldrig igen kommer jag sitta på Emanuels söndriga soffor, jag kommer aldrig mer att se mina föredetta lärares plågade ansikten. Aldrig mer kommer jag att gunga på deras gungor, aldrig igen kommer jag skratta så jag gråter tillsammans med de finaste människorna i hela historien. Vilka minnen vi har. Filmkvällar, tingvalla, bowling, tjejmiddagar.
Tack för studsmattor, gungor, blåmärken, skratt, tårar, bad, kärlek och sömn.
Oförglömliga kvällar ute i vår lilla by, oklanderliga sura miner som kunde brytas av ett leende.
Ni var bäst då, ni är bäst nu. Ni är bättre än så, och ni kommer aldrig att glömmas bort.
Jag älskar er mer än ord kan förklara, mer än ni någonsin kommer att förstå.

You've been the earth beneath my wings, my gravity.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0