jewlijah

Igår dog Julia Lindberg. Det var en sorgsen dag och även idag går jag i sorg, även om jag inte kände människan längre. Det är jobbigt att höra. Tösen var yngre än jag och dog av den äckliga jävla sjukdomen. Hela Sjöbo är ledsna och sörjer för det finns inte så mycket mer att göra. Det är jobbigt. Julia var en underbar person och mina tankar går främst till familjen och vännerna sedan. Jag kan inte ens tänka mig hur jag hade mått om det hade varit någon av mina kompisar.
Jag sitter här och kollar på hennes filmklipp på facebook och inser hur jävla talangfull hon var. Hon var en fantastisk keyboardist, pianist och sångerska. För att inte prata om fotbollen! En så frisk och lycklig människa som hon var. Det är inte rättvist att hon skulle dö så ung, så frisk annars. Nä, fyfan. Det är en hemsk sjukdom och den borde inte få finnas. Fan, Julia. Du skulle ju bli gammal. Du skulle ju hitta världens bästa kille och du skulle ju ha det så jävla bra. Men det är tur att du, som var så god, hamnar i himlen. Så där kommer du ha det så bra, så bra som du verkligen förtjänar.

-------------------på tal om någonting annat-------------------

Fast, jag visste att denna dagen skulle komma.
Det är bara synd att jag inte beredde mig på den redan. Att jag inte hade förväntat mig att jag skulle bli krossad, riktigt än.

Nu är jag fan skitsur. Och besviken. Mest på mig själv, förstås. För det är mitt eget fel. Men egentligen är det den personens fel. Eller? Jag behöver mina flickor!!!


/j