Champagne's for celebrating, I'll have a Martini.
Har verkligen varit den sämsta bloggerskan nu men jag har inte taggat eller peppat till någonting den senaste tiden och om ni skulle läst om min "emo"-het hela tiden så hade ni tröttnat.
Hur som helst så är det 2011 nu, känns som vanligt men det är ändå rätt nytt. Det har ju aldrig varit 2011 förr! Känns konstigt på tungan, 2011. Jag som precis vant mig vid att säga/skriva 2010.
Nyåren blev väl så lyckad som den kunde bli, den började bra och slutade bra men mitt i allt kunde den varit bättre. Men så tycker man ju alltid. Fast detta är tredje året på rad som min nyår är mer eller mindre "misslyckad", eller vad man ska säga. Det har inte blivit som det skulle, kan man säga.
Har gått och kärat ner mig lite för mycket den senaste tiden, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det dock.
Älskar ju livet, ehheehheehhehe. Fast nej.
Mina nyårslöften är hemliga, den enda som folk kan få veta är att jag ska sluta bita på naglarna!
HERREGUD.
Varför har jag inte slutat äään????????
De andra är hemliga, mest för min egen skull. Jag lär ju inte göra någon annan besviken än mig själv.
Haha, märker ni att jag fortfarande är emo? Jag är en riktig bitterfitta kan man lätt påstå, utan att överdriva. Helvete vad bitter jag är. Men även besviken, förtvivlad, rädd och förtjust.
Besviken på mig själv mest.
Förtvivlad över var jag bor och hur jag beter mig.
Rädd för vad han egentligen tycker.
Förtjust i Sjöbos finaste pojk.
Det är så jag lever. That's how I roll.
Ibland önskar jag att jag var en myra. Deras liv verkar så okomplicerade. Dem bär saker de egentligen inte borde orka bära. Bär det med stolthet, till och med. Bär dem någonsin på hjärtesorg? Nej, jag tror inte det. Jag vill nog vara en myra. Deras liv är så lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Ibland undrar jag hur allt hade sett ut om jag bara levt senare. Ibland tänker jag att om jag dör, kommer jag få liv som en ny människa då? Har jag redan blivit en nu människa? Var jag en man i mitt förra liv? Var jag rik och hade fina barn? Bodde jag på gatan och jobbade där också? I mitt nästan liv vill jag bli en myra. Deras liv är lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett tag till men jag känner att allt jag skriver är för tomma öron. Eller ja, ögon blir det ju. Emoheten väller över för tillfället också, känner mig så jävla omogen som sitter här och skriver sönder min blogg.
Nu är det 2011. Välkommen.
/J
Hur som helst så är det 2011 nu, känns som vanligt men det är ändå rätt nytt. Det har ju aldrig varit 2011 förr! Känns konstigt på tungan, 2011. Jag som precis vant mig vid att säga/skriva 2010.
Nyåren blev väl så lyckad som den kunde bli, den började bra och slutade bra men mitt i allt kunde den varit bättre. Men så tycker man ju alltid. Fast detta är tredje året på rad som min nyår är mer eller mindre "misslyckad", eller vad man ska säga. Det har inte blivit som det skulle, kan man säga.
Har gått och kärat ner mig lite för mycket den senaste tiden, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det dock.
Älskar ju livet, ehheehheehhehe. Fast nej.
Mina nyårslöften är hemliga, den enda som folk kan få veta är att jag ska sluta bita på naglarna!
HERREGUD.
Varför har jag inte slutat äään????????
De andra är hemliga, mest för min egen skull. Jag lär ju inte göra någon annan besviken än mig själv.
Haha, märker ni att jag fortfarande är emo? Jag är en riktig bitterfitta kan man lätt påstå, utan att överdriva. Helvete vad bitter jag är. Men även besviken, förtvivlad, rädd och förtjust.
Besviken på mig själv mest.
Förtvivlad över var jag bor och hur jag beter mig.
Rädd för vad han egentligen tycker.
Förtjust i Sjöbos finaste pojk.
Det är så jag lever. That's how I roll.
Ibland önskar jag att jag var en myra. Deras liv verkar så okomplicerade. Dem bär saker de egentligen inte borde orka bära. Bär det med stolthet, till och med. Bär dem någonsin på hjärtesorg? Nej, jag tror inte det. Jag vill nog vara en myra. Deras liv är så lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Ibland undrar jag hur allt hade sett ut om jag bara levt senare. Ibland tänker jag att om jag dör, kommer jag få liv som en ny människa då? Har jag redan blivit en nu människa? Var jag en man i mitt förra liv? Var jag rik och hade fina barn? Bodde jag på gatan och jobbade där också? I mitt nästan liv vill jag bli en myra. Deras liv är lätta och korta, precis som ditt och mitt liv tillsammans.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett tag till men jag känner att allt jag skriver är för tomma öron. Eller ja, ögon blir det ju. Emoheten väller över för tillfället också, känner mig så jävla omogen som sitter här och skriver sönder min blogg.
Nu är det 2011. Välkommen.
/J
Kommentarer
Trackback
